Som bekant hade jag tänkt besöka Dress Off Dress On i fredags, men eftersom jag var hemma sjuk blev det inte av och jag bokade om med medföljande väninna till lördagen.
Glad i hågen gav jag mig av hemifrån redan vid nio på lördagsmorgonen för att åka på min favoritloppis i Upplands Väsby innan Dress Off Dress On som öppnade vid 12. Väl där (på loppisen) inser jag att det kan se lite misstänkt ut att ha en kasse med kläder med sig där inne, så för att slippa eventuella pinsamheter i kassan så vänder jag mig till en av volontärerna, en äldre herre, och frågar ”-Kan man ställa ifrån sig den här någonstans möjligtvis?”.
Farbror pingstvän tar emot min kasse med kläder och ler sådär som bara äldre människor kan göra åt yngre och klappar mig på axeln och säger ”- Det var vänligt av dig. Så roligt att även ni yngre har börjat ge. Tack så mycket ska du ha.”
Oh shit.
Omgiven av kristna volontärer och affischer på hungriga filippinska barn hade jag faktiskt inte mage att säga emot farbror pingstvän, så jag flinade och kände mig som en riktig sopa istället…
Summa summarum, det blev inget klädbyte för mig i helgen. Jag bestämde mig hastigt och lustigt att ge bort sakerna till välgörenhet istället.
Host, host.
